I Cissis kök

Det känns synd att det ska behöva vara så och varför blir det egentligen som det blir?

Jag skulle nästan kunna sälla mig till den där skamfulla gruppen, "julkvinnorna", för jag börjar med vissa  julförberedelser tidigt, tidigt. På ett annat plan vet jag inte. För det är ju en sak att förbereda det som går att förbereda så att man kan minska stressen när självaste julhelgen närmar sig men att anlägga en julmani redan i oktober som sedan resulterar i ett eskalerande stressmoment, det låter livsfarligt.

Imorgon är det första december. Då är det OK att börja.

Julkvinnan Cissi ska börja med att testa sig fram till det perfekta pepparkaksreceptet, sen ta sig an den sviktande knäckebrödsstatusen, efter det är det sedan dags för vörtbröd och sist men inte minst, lussekatter. Ja, det är den här veckan det alltså. Sen kommer resten av allt det underbara. Julstädningen kommer den 22/12 på natten. För den 23/11 far jag norröver med allt ätbart och skapat jag får med mig.

Jag vill därför hävda att det är helt legitimt att vara julkvinna så länge man har en plan och vet med sig att det fungerar. Rulla köttbullar och frys in, baka pepparkakor och safransbullar men vänta med pepparkakshuset, det samlar bara damm och hinner troligtvis förlora all sin charm till julafton. Inte ens lutfisken ska fixas förrän om tio dagar.