I brist på bröd tar man limpa
Sista veckan på jobbet har inletts och det ter sig svårt att hitta något att göra. Mitt "beräkningsprogram" är färdigt och väntar på att testas av någon annan än mig. Rapporterna är inlagda i systemet och jag har, hör och häpna, städat skrivbordet. Här tar dock min fantasi över arbetssysslor slut.
Istället för att, som jag alltid annars gör, rita har jag just nu lusläst SvDs bilaga sommarköket som kom i slutet av våren. Min mage kurrar och det vattnas i munnen. Konstigt det där, hur mat kan vara ett så stort intresse för oss somliga samtidigt som det för andra endast är ett nödvändigt ont. Lite som sport kan jag tänka.
Jag bläddrar, blundar, andas in och liksom känner dofterna av den varmrökta laxen från Kajs fisk. Det går inte att förneka att jag avundas Stina Cederholm som är featurechef på ovan nämnda tidning. Likt en treåring gnäller jag fram ett ”jag vill också” för mig själv där jag sitter tillbakalutad och uttråkad på kontoret och förvånas samtidigt över hur fin gränsen mellan sönderstressad och uttråkad är.
Författaren Milena Bergquist skriver ett målande reportage om den skånska halvön Bjäre och det känns genast som om jag vore där. Åh, vad jag önskar att jag var där.
Och, återigen, åh! vad jag vill jobba på den där tidningen. Bara den lilla detaljen att de har en egen sida för matresor i sin kulturdel säger en hel del.
-Jag skulle trivas som fisken i vattnet, som Gunde i spåret och som paprikan i gulaschen
