I Cissis kök

Ack, detta matsnobberi.

Det är nästan så att jag skäms lite över att skriva det här men det får jag helt enkelt stå ut med.
Jag vet inte om det är något som jag "är född med" eller om det är en ovana som kommit med åren. Att den på senare år har eskalerat är det däremot inget tvivel om. Jag är en matsnobb.
Detta på ett, absolut, osmickrande vis. Jag klagar och jag gnäller, petar och rättar till, det är så fruktansvärt frustrerande. Överallt finns folk som steker vid fel temperatur, kokar för länge eller helt enkelt inte kryddar nog, det verkar oundvikligt.

För då en bit kött med lite potatis och tillbehör kan utgöra en perfekt middag kan den lika gärna bli till en katastrof. Inte mycket är värre än en torr, okryddad köttbit med osaltad potatis, utan sås och med ett ynkligt litet salladsblad till. Hade man då bara kryddat och stekt köttet på lite högre temperatur under en kortare tid, saltat potatisen, gjort en god sås och slängt ihop en stadigare sallad hade poängen troligtvis dubblats utan att man på något vis krånglat till det.

En annan oundviklig faktor i matkatastrofen är halvfabrikaten. Jag står inte ut med korv det bara fungerar inte, färdiga köttbullar eller pulversås? Nej tack. Nej, nej, nej. Jag kan förstå argumentet tidsbrist det kan jag verkligen för det skiljer oerhört mycket på något så enkelt som tomatsoppa om den kokat en kvart eller en och en halv timma och om man då kan köpa en färdig soppa med tillsatser som får den att påminna om ett ordentligt långkok är det ju helt förklarligt. Förklarligt med beklagligt.
Inte heller jag är någon superhjälte bland kastrullerna. Jag har min favorit bland halvfabrikaten som jag använder flitigt - krossade tomater. Mest för att det under stora delar av året är väldigt svårt att hitta bra tomater och dessutom till ett rimligt pris.

Jag vet inte riktigt var jag står i mitt matsnobberi och framförallt hur jag tar mig ur för det är ju hemskt ohyffsat att med avsmak se på sina nära när det lagar mat.

Låt oss mötas halvvägs.

Jag:
- Ska låta bli att kommentera
- Ska vara mer öppen för vanlig mat
- Ska ha mer förståelse för människors tids- och intressebrist

Övriga:
- Ska läsa på om näringslära
- Ska försöka handla ekologiskt och närproducerat
- Ska planera maten i förväg
- Ska ha minst två ordentligt goda middagar i veckan.



Vi börjar här:

Tomatsoppa (förrätt).

Skala och finhacka två gula lökar.
Värm en kastrull med olja till medelvärme.
Fräs löken tills den börjar bli genomskinlig. (Låt den inte ta färg.)
Pressa i tre vitlkösklyftor, rör om och låt vitlöken bli varm.
Tillsätt en och en halv kartong krossade tomater, buljong och vatten.
Låt koka under lock, på låg värme i ungefär en timma.
Tillsätt en burk Creme Fraiche, rör om och låt koka  en stund till.
Smaka av med cayenne.

Lyxa till det med baguetter och getost eller luncha till det med lite kokt pasta i.



Lycka till!

Sista veckan på jobbet har inletts och det ter sig svårt att hitta något att göra. Mitt "beräkningsprogram" är färdigt och väntar på att testas av någon annan än mig. Rapporterna är inlagda i systemet och jag har, hör och häpna, städat skrivbordet. Här tar dock min fantasi över arbetssysslor slut.

Istället för att, som jag alltid annars gör, rita har jag just nu lusläst SvDs bilaga sommarköket som kom i slutet av våren. Min mage kurrar och det vattnas i munnen. Konstigt det där, hur mat kan vara ett så stort intresse för oss somliga samtidigt som det för andra endast är ett nödvändigt ont. Lite som sport kan jag tänka.
Jag bläddrar, blundar, andas in och liksom känner dofterna av den varmrökta laxen från Kajs fisk. Det går inte att förneka att jag avundas Stina Cederholm som är featurechef på ovan nämnda tidning. Likt en treåring gnäller jag fram ett ”jag vill också” för mig själv där jag sitter tillbakalutad och uttråkad på kontoret och förvånas samtidigt över hur fin gränsen mellan sönderstressad och uttråkad är.
Författaren Milena Bergquist skriver ett målande reportage om den skånska halvön Bjäre och det känns genast som om jag vore där.  Åh, vad jag önskar att jag var där.
Och, återigen, åh! vad jag vill jobba på den där tidningen. Bara den lilla detaljen att de har en egen sida för matresor i sin kulturdel säger en hel del.

 -Jag skulle trivas som fisken i vattnet, som Gunde i spåret och som paprikan i gulaschen